TVÅ INTESIVA, MEN OFÖRGLÖMLIGA VECKOR MED BARNEN FRÅN 2,5 - 5 ÅR





















En avslutningsbild som togs sista dagen på mig och Helena, Cynthia och hennes familj. Det var svårare att säga hejdå än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag saknar dem alla så galet mycket. Helt otroligt så nära man kan komma en familj och alla dessa barn på bara 4 veckor. Ja, den här resan har verkligen satt spår och det har varit en helt oförglömlig resa. Trots misstron i början kunde det inte bli bättre och jag skulle inte ändra på en endaste sekund jag tillbringat i detta land. Jag kan inte mer än hoppas att jag en dag kommer återvända till Jabulani och Cynthia, men även om det inte blir tillbaka till just Sydafrika är jag övertygad om att jag absolut kommer göra en liknande resa igen. För hur jag än försöker, går det inte att undvika att en del av mitt hjärta trots allt hör hemma i mitt älskade Afrika...

10 FEBRUARI - UTFLYKT & PICKNICK

.
Idag hade vi planerat en utflykt med pickning med alla barnen fran bebisar till femaringar. Vi promenerade med alla barnen genom byn till en gammal fotbollsplan dar de fick springa och leka och ja, bara vara barn. Bebisarna hade vi pa ryggen och resten gick tva och tva och sjong glatt hela vagen fram. Vi hade kopt melon, frukter, korv med brod, cola och juice och de alskade det. Barnen var for trotta att ga tillbaka sa Cynthias son korde ca 35 barn tillbaka till Jabulani/Ibus. Det tog endast tre rundor sa ni kan tanka er alla dessa barn samtidigt i bilen... KAOS, men de hade kul... Maste saga att detta troligtvis var den basta dagen under hela projektet.
.
.
.
.
.
.

6 FEBRUARI - VINTUR I STELLENBOSCH

Pa forsta vingarden Asara (mycket fint namn) fanns aven mina favoritviner.
Vi var aven pa chokladprovning vilket var HELT UNDERBART!!
.
.
.
.
.
.
.
Pa nasta vingard (Spiers) blev det afrikansk lunchbuffe med hur mycket mat som helst - supergott! Omradet var supermysigt och vi spenderade over tva timmar dar. Dar fanns ocksa mojlighet till geopardklappning men eftersom ungarna blivit stora ville vi inte lagga pengar pa det...
.
.
.
.
.
Den nast sista vingarden var den finaste utsikten man kan tanka sig. Kommer aldrig glomma kanslan dar hogst uppe bland bergen och titta ut over alla vingardarna och stranderna, och sedan langt borta i fjarran kunde man se de stora township breda ut sig. En otroligt underbar upplevelse...
.
.
.
.
.
Sista vingarden Peter Falke hade nog de nast godaste vinerna och har njot vi verkligen pa deras grasmatta,
men utsikten pa forsta och forra stallet slog ingenting!!!
.
.
.
Forsta bilden till vanster - Remi, var sjukt roliga och basta tour guide EVER!!
Andra bilden - druvor fran Asaras viner
Tredje och sista bilden - fran Spiers
.
.

5 FEBRUARI - EN LUGN DAG PA STRANDEN

.
Den har helgen blev det andrade planer for mig. Egentligen skulle jag vara borta hela helgen for att hoppa varldens hogsta bungy jump (216 m) fran Bloukrans Bridge utanfor Port Elisabeth och sedan gora en hajdykning med vithajar. I sista minuten bestamde jag mig for att det var for dyrt och jag och Helena hade en lugn dag pa stranden och pa kvallen bestallde vi hem underbar thai-mat.
.
Bilderna ni ser ar var strand som ligger ca 5-10 minuter ifran vart hus, strandbaren/restaurangen och aven strandpromenaden som jag varit sa duktig och sprungit nastan varje dag :) Imorgon blir det upp tidigt for att aka pa vinprovning pa olika vingardar i Stellenbosh. Det ser vi verkligen fram emot!!
.
.
.
.
.

4 FEBRUARI - RESTAURANG OCH UTGANG

.
Ikvall var vi med de nya volontarerna, Beth fran Australien & Backi fran England pa en av de basta restauranger vi nagonsin varit pa, Harbour House i Kalks Bay. Den ligger belaget precis vid havet och utsikten var helt galet fin. Deras mat var absolut i toppklass. Till forratt at vi avokado med rakor, till huvudratt grillad Panga (en vit fisk) med stekt potatis och grillade gronsaker. Till efterratt at jag den BASTA choklad- och marangkaka som nagonsin gjorts. Efterat blev det utgang och pubrunda och jag och de andra volontarerna kom inte hem igen forran fem, sa en MYCKET lyckad kvall!!
.
.
.

29 JANUARI - ROBBEN ISLAND

.
Fran Cape Town (Waterfront) gick baten till Robben Island - fangelset dar Nelson Mandela satt i 28 ar. Var guide var den roligaste guide vi nagonsin varit med om och alla, verkligen ALLA skrattade under hela turen.
.
.
Till vanster ser ni det stora kalkbrottet dar fangarna fick jobba varje dag. Den skarpa solen mot den vita kalkstenen blir sa blandande att alla fangar som jobbat har under en langre tid har fatt mer eller mindre synskador. En del har aven blivit blinda. Darfor far man aldrig fotografera Mandela med blixt, hans ogon ar for kansliga. Till hoger ser ni en del av rastgardarna till fangelset.
.
.
Forsta bilden, forsta fonstret pa vanster sida var Mandelas cell, andra bilden hur det sag ut forr nar de jobbade, tredje bilden ar ett av de stora rummen dar fangarna sov.
.
.
Nelson Mandelas cell och pa andra bilden ser ni sangen dar han sov - en sliten yllefilt...
.
Yes, vi rekommenderar verkligen ALLA att aka hit!!

28 JANUARI - TOWNSHIP TOUR

Eftersom vi slutar tidigt pa fredagar akte vi pa annu en utflykt, till ett annat Township utanfor Kapstaden. Annu fattigare an det vi jobbar i. Vi fick ga runt och se hur de bodde, besokte den lokala medicinmannen/haxdoktorn och provade aven den storsta delikatessen som bara de aldre mannen i byn fick ata - smiley (grillat farhuvud och dess tunga) Namnet "smiley" kommer fran att nar de grillar det dras munnen isar och bildar ett leende. MUMS... ;)
.
.
.
.
.
De tre bilderna ovan ar fran den lite "finare" delen av detta Township och det ni ser ar tva sangar i samma rum som hyrs ut till tva familjer (mamma, pappa & fyra - sex barn) Pa bilden langst till hoger ser ni deras kok. Tv och annan elektricitet betalar de for per timme.
.
.
Medicinmannen till vanster och till hoger alla hans flaskor med blod och oljor/fetter fran diverse djur. I taket hangde aven djurdelar/ben/hud och skinn. Babianhanderna var nog det laskigaste..
Sammanfattningsvis - en MYCKET handelserik dag...

28 JANUARI - SISTA DAGEN HOS DE MINSTA

.
Denna bild ar tagen fran huset dar vi jobbat de senaste tva veckorna. Det ni ser ar omrodet utanfor dagverksamheten och langs gatorna ser ni hus blandat med platskjul efter platskjul. Vanligt ar att familjerna som har jobb ager husen och bygger skjul for att hyra ut till andra familjer. Ett skjul ar ofta ca 3-4 kvadratmeter stort, innehaller en sang och ett litet kok och har bor ofta en familj pa tva vyxna och 4-5 barn. Trots att manga familjer ar sa pass fattiga att de inte har rad att kopa tillrackligt med mat eller mediciner till sina barn, koper de ofta mycket fina klader till barnen. Det ar forklaringen till att barnen pa verksamheten anda ser ganska valkladda ut.
.
.
Pa bilden ovan ser ni Ongi och han kommer fran en familj som hor till Xhosa-folket. Som ni ser pa bilden ar han albino, dvs att han inte har nagot pigment. Hans mamma skams over honom och ofta nar hon hamtar honom gommer hon honom under en filt. Forst trodde jag det var for att skydda honom fran solen men Cynthia berattade att hon skams over honom och skyler honom pa grund av det. Hon tror att det vilar en "forbannelse" over honom och hon tar honom ofta till den lokala "medicinmannen/haxdoktorn" for att valsingna honom. Trots mammans skam over honom ar han alltid lika glad och skrattar nastan hela tiden. Jag kan dock inte lata bli att tanka att om inte ens en gang hans mamma kan alska honom, hur ska han da kunna bli sjalvstandig och alska sig sjalv nar han vaxer upp?
.
.
Fran vanster: Donnay & Amy. Miukulu (min underbaring som jag kanske kidnappar) Cynthia och Angel.
.

JABULANI = GLADJE



Hogst upp till vanster - glatt mottagande av bilmattan jag tog med en dag.
Hogst upp till hoger - Att tvatta sig ar nog nagot av det roligaste barnen vet.
Langst ner till vanster - Shauna och Mathew, varldens sotaste!
Langst ner till hoger - Sapbubblor blev ocksa MYCKET uppskattat!!

25 JANUARI - ALOT OF FEELINGS..

Barnen ar verkligen helt underbara och jag ar absolut helt foralskad i dem..
Cynthia, ni vet hon som startade allt och har hand om allt, hon ar nog den finaste manniska jag nagonsin traffat. Varje dag berattar hon hur tacksam hon ar for att vi ar dar och att utan oss hade hon aldrig klarat av att hjalpa alla dessa barn. Hon berattade ocksa om tva saker som jag verkligen inte kunda halla tillbaka tararna for:
.
For tva ar sedan var dar en flicka pa Jabulani som alltid var mycket glad och alskade att leka. Sa markte Cynthia att hon borjade bli allt mer reserverad, at aldrig sin mat och lekte heller inte med de andra barnen. Pappan vagrade ta henne till doktorn och till slut gjorde Cynthia det. Hon fick veta att flickan hade HIV och att det gatt sa langt att det inte gick att gora nagot at det. Flickan kom inte tillbaka pa flera veckor och Cynthia var orolig vad som hant. Hon akte hem till flickans hem och hon blev helt overlycklig att se Cynthia. Nar Cynthia da la armarna om henne kande hon att det bara var ben. Hon hade magrat nagot otroligt pa bara tre veckor. En manad senare fick hon beskedet att flickan dott. Hon var fyra ar...
.
Hon beratted ocksa mycket fran apartheid-tiden och har verkligen varit med om sa mycket..
En gang nar hon och hennes syster skulle ta taget var de svartas tagvagn som alltid overfull och alla fick sta och trangas, medan alla andra vagnar som var for de vita hade fina mjuka saten och gott om utrymme. En liten flicka kom med sin mamma och mormor och alla utom den lilla flickan hade kommit ombord. Konduktoren envisades att vagnen var full men flickan strackte sig sa klart till sin mamma och var helt panikslagen, sa aven alla som sag detta. Konduktoren lyfte upp flickan i armen och slangde av henne, hon hamnade dock mellan kanten och taget och alla i vagnen, inklusive Cynthia och hennes syster, sag hur flickan delades pa halften nar taget kardes ivag..
.
Mina ben gor ont och jag kan inte halla tillbaka tararna nu ens en gang nar jag skriver. Att lasa om allt hemskt som hander har ar en sak, men att fa hora om detta i verkligheten kommer man sa nara och det blir en helt annan sak. Det blir helt plotsligt till verklighet. Var varld ar hemsk hemsk hemsk!!!

24 JANUARI - SIGHTSEEING RUNT KAPPROVINSEN


LOCAL AFRICAN FOOD

Ikvall var vi pa en Restaurang med livemusik och afrikansk mat.
Sa nu kan jag saga att jag atit KROKODIL, STRUTS, KUDO OCH SPRINGBOCK!
WOHO :D MYCKET GOTT!!!

22 JANUARI - WEEKEND I CAPE TOWN

Mar mycket battre nu men ar fortfarande lite forkyld. Idag blev vi, inklusive de andra volontarerna upphamtade vid vart hus i Fish Hoek klockan atta pa morgonen for att overnatta en natt pa ett vandrarhem i Kapstaden. Har ar ocksa MYCKET mysigt och det marks knappt att det ar ett vandrarhem.

Sa fort vi anlande runt 9 lamnade vi bara vara vaskor och gick sedan ut for att utforska stadskarnan och spendera lite pengar. Staden som omges av de hoga bergen ar verkligen helt fantastisk och alla gator ar rena och frascha! Lyxiga varuhushus, gallerior och barer, blandat med sma boutiker med sota sma klanningar och smycken.

Vi gick forst till den omtalade "Green merket" dar de saljer mycket Afrikanskt hantverk sa som smycken, masker, trummor och ja allt sadant man brukar hitta pa lokala marknader.

Efter det tog vi en taxi till W&A Waterfront, den kanda hamnen i stadskarnan. Vi fick verkligen gashud nar vi steg av taxin. Jag kande verkligen mig hemma har och skulle mer an garna tillbringa mycket lang tid har. Vi at lunch pa en italiensk restaurang med VARLDENS godaste pasta och gick runt hamnomradet, lyssnade pa alla gatumusikanter (africanstyle), kopte lite onodiga turistprylar mm.

Lite besvikna blev vi dock pa att det inte blev nagon Robben Island Tour da det blaste for mycket. Det hade verkligen varit intressant sa vi far kanske ta det en annan helg..

Ikvall blir det en restaurang med lokala afrikanska ratter och imorgon blir det en sightseeingtur runt hela sodra Kapprovinsen. Det kommer bli underbart!!


20 JANUARI - SJUK...

Idag blev det inget jobb för mig. Hade så sjukt ont i halsen, mådde illa och fick världens huvudvärk. Inte konstigt egentligen eftersom jag inte kan låta bli att pussa på alla söta bebisar, även de som är förkylda och har feber. Å andra sidan, vem har hjärta att bara krama vissa som springer/sträcker sig mot en? Nej, jag förtjänar en liten krasslig dag men det är värt det. Hoppas jag mår bättre imorgon bara! Trodde aldrig jag skulle kunna sakna barnen så mycket efter bara ett par dagar…

 

Helena fick sjalv aka till Jabulani vilket gick mycket bra. Klarade sig pa engelska hela dagen, lyckades fa fem barn att somna i famnen, nar de andra ej lyckades. Hon hade aven med sapbubblor som var MYCKET uppskattat av barnen! :)


19 JANUARI - DAG TVÅ PÅ JABULANI

Mycket lugnare och mer strukturerat än igår. Barnen blev SÅ glada när vi kom, ropade i mun på varandra ”teacher teacher” och sprang fram och kramade oss på direkten. Haha, så underbara! Vi fick ett flertal att sjunga med och några lyckades till och med få fram några ljud som skulle föreställa ”ett två tre”.

 

Cynthia blev otroligt tacksam för bilmattan och bilarna och bara det var en underbar känsla i sig, att kunna hjälpa till med något så litet, men samtidigt stort för dem.. Det bästa under hela resan kommer nog ändå vara barnens min när vi plockade fram grejorna. De sken upp och blev helt till sig och gjorde de där härliga och överlyckliga minerna som bara barn kan göra när de får den där bästa julklappen de önskat sig i evigheter. De skrattade högt och lekte nog med sina nya leksaker i 20 minuter utan att flytta sig ur fläcken. Det var så underbart att se och det kommer sannerligen vara något jag kommer minnas under väldigt lång tid framöver.


RSS 2.0