ANKOMSTEN OCH DE FöRSTA INTRYCKEN
GVIs personal hittade vi på direkten och snart var vi även på bussen som skulle köra oss till huset där vi skulle bo. Första tanken som slog oss var ”var är alla fattiga?” eftersom alla, verkligen alla hus såg ut att vara det lyxigaste möjliga. Vi körde förbi ett par slumområden som verkligen var plåtskjul efter plåtskjul över ett väldigt stort område, men annars var verkligen alla hus vi såg superlyxiga. Måste säga att jag blev mycket förvånad. Inte alls som det fattiga Afrika man förväntat sig.
Så kom vi fram till vårt hus och blivande hem de kommande 4 veckorna. Även detta kändes för lyxigt för at vara sant. I en bod vid huset hade de också en massa kvarlämnade lek- och pysselgrejor från tidigare volontärer. Det kändes verkligen som vi blivit lurade – BIG TIME! Behöver de verkligen vår hjälp och alla leksaker jag tagit med?
Senare under dagen kändes allt det här bättre. Vi satt ute och solade i vår (faktiskt) mycket mysiga och lite idylliska lilla trädgård och pratade med de andra två volontärerna som också är från Sverige. Anna från Jönköping och Carolina från Göteborg. Mycket trevliga och är lika gamla som mig (19), men de ska tyvärr bara stanna här i två veckor. Hur som helst, Holly, som är vår ena ”project manager” kom ut för att lära känna oss och prata om barnhemmet. Hon berättade om kåkstäderna, eller de så kallade ”Township” som barnen från barnhemmet kommer ifrån. Efter att få se hennes passion över det hon och vi gör, och att bli så rörd och tagen över det hon berättade, började vi ändå förstå att det antagligen finns en annan stad och en annan verklighet, bakom denna mycket lyxiga fasad…
